papperstunn hud
släpar håret över skaren
lämnar spår i blod

 

  · 05 April 18:56
ljummen morgon
det är vitblått porslin
mina fåglar vaknar

 

  · 04 April 19:55
allt är ointressant
en tung ridå föll ner
sov genom våren

 

  · 31 Mars 18:35
de här dagarna
nu har de kommit igen
när snön tvekar

 

 

  · 30 Mars 21:15
hon står i ett glashus
kastar lerkrukor i frenesi
allt liv kväver henne

 

  · 29 Mars 18:37
fåglarna hade flyttat
hennes nytvättade hår
varma mjuka kinder
kroppen en ömtålig fjäder

en höstdimma
kapslade in oss
i veckor

dagen därpå
hade huden svalnat

  · 27 Mars 11:51
lakanet är vitt och mjukt
solen smutsar ner fönstren
stryker tyget i vällust

 

  · 26 Mars 16:09
till sist förstod jag // när isen hade nått halvvägs ut // då knäna vek sig inåt · 25 Mars 14:47
 
Käraste,

Tiden räcker visst inte för dig. Jag förstod direkt att du behöver c-vitamin och ett bad. Ditt glåmiga hår och sorgliga ögon talar ett tydligt språk. Nu måste du bara inse det själv. Du har slutat svara på mina brev. Det är okej, men låt inte apelsinerna vänta. Säsongen är snart slut.

Hälsingar,
Din vän

 

  · 24 Mars 22:56