allt är ointressant
en tung ridå föll ner
sov genom våren

de här dagarna
nu har de kommit igen
när snön tvekar

hon står i ett glashus
kastar lerkrukor i frenesi
allt liv kväver henne

fåglarna hade flyttat
hennes nytvättade hår
varma mjuka kinder
kroppen en ömtålig fjäder

en höstdimma
kapslade in oss
i veckor

dagen därpå
hade huden svalnat

lakanet är vitt och mjukt
solen smutsar ner fönstren
stryker tyget i vällust

Käraste,

Tiden räcker visst inte för dig. Jag förstod direkt att du behöver c-vitamin och ett bad. Ditt glåmiga hår och sorgliga ögon talar ett tydligt språk. Nu måste du bara inse det själv. Du har slutat svara på mina brev. Det är okej, men låt inte apelsinerna vänta. Säsongen är snart slut.

Hälsingar,
Din vän

det är för perfekt
vi kan inte motstå att riva
bort blombladen

ett sympatiskt stök
han hänger från sytrådar
diskar vinflaskor

det var en slemmig ål
jag kan ta den viskade jag
nyårsnatten lyssnade inte